Vad som döljer sig i kroppar

För ett tag sen så kom en tanke till mig och det är att man ska vara nyfiken inför människor och vad de kan och det som framförallt slår mig just i den här stunden i mitt liv är att man ska var nyfiken på vad människor har lärt sina kroppar att kunna.

Jag kan bara tala för mig själv och jag vet att jag har fördomar om olika kroppar. Om någon ser smal ut så dömer jag för att de inte har någon styrka, är någon tjock dömer jag för jag tror att de inte har självdisciplin eller smidighet. Jag gör inte alltid detta medvetet och det är inte för att vara elak, det bara händer och det går så himla fort. Jag vet att detta är mina tillkortakommanden och det säger mycket mer än mig om någon annan men det är ändå någonting som jag vill arbeta med. a body which needs to be cared for, to make sure your soul has a place to reside ~

Hur som helst så smyger nya tankar runt om i mitt huvud just nu och det är just det att istället vara nyfiken på vad människor har tränat sina kroppar till att kunna. Vi kan inte se allt bara genom att titta på någon, det döljs sååå många talanger i en kropp. Talanger som inte syns och som människor bara går runt och bär med sig och det är så himla häftigt! Man får en helt ny syn på människor och det öppnar sig en nyfikenhet för dem och deras kroppar när man tänker dessa tankar!

Tänk vad mycket kunskap och talang som “döljer sig” i kroppar! Det kan vara:

  • Skridskoåkning
  • Kunna sticka riktigt fort (som i att sticka en tröja)
  • Dans/rytm
  • Kunna bowla riktigt bra
  • Spela tennis (eller annan sport)
  • Dribbla eller kicka med en boll
  • Spela ett instrument
  • Simma
  • Kunna slöjda saker
  • Tecka eller rita eller måla riktigt bra
  • Kunna träna riktigt hårt
  • Vighet/rörlighet
  • Snöskottningsteknik
  • Stanna under vatten

Asså you name it! Det finns så himla många fantastiska saker som vi kan träna våra kroppar till och det är så himla spännande! Nästa gång jag träffar någon så ska jag fråga vilka talanager de har tränat sina kroppar till att kunna, jag lovar att det kommer öppna upp ett väldigt intressant samtal! Jag frågade R detta, och det var väldigt intressant att höra vad mycket han har tränat sin kropp till som är jätteimponerande och intressant! Det är ett helt nytt sett att se kroppar på! Jag uppmanar er till att prova det, jag tror att det är ett sätt att vara öppen för nya saker och att om än bara för en stund, pausa dömandet lite.

Bildkälla

Kreativitet

Har haft ett par dagar där jag har varit lite kreativ. Har bland annat sytt en kattdräkt till min vän A’s dagis tillsammans med henne. Den hade varit en succé om det inte var så att den blev så liten att den typ inte ens passar på en docka… Den skulle vara till en tre-åring men inte ens en två-åring kunde få på sig den… Kul var det iaf! :)IMG_2715-1.JPG

Min andra kreativitet är att jag har målat tavlor! Kände att jag ville göra det och det var som jag trodde också riktigt roligt och framförallt avslappnande. Den första jag gjorde är den här tavlan. Trevliga färger men tyvärr lite för “platt”, så den kommer att dö i sin nuvarande form och återuppstå i en annan. Precis som en fjäril.

Den andra tavlan jag målade som skulle bli en kompis till den här (de ska sitta bredvid varandra) ville inte alls bli likadan utan blev helt annorlunda. Den har jag också arbetat lite mer med och den har genomgått flera faser. Först så blev den så här:

IMG_2719-1.JPG

Det längst upp i högra hörnet är blöt färg som inte var torr så i verkligheten var tavlan mycket plattare och tråkigare än den ser ut på bilden. Men en helt ok komposition och så där. Meeeen… sen fick jag ett ryck så där vid halv elva tiden på kvällen att den skulle “piffas upp” och bli lite mer spännande så då målar jag dit ett par riktigt fula vulkan-räkor… Alltså vem gör såna saker? Kolla här:

IMG_2724.JPG

Visserligen är jag väldigt nöjd med hur färgerna blev om man bara kollar på räkorna (det syns inte så bra på bilden), men ändå. I denna kombination?

Hur som helst så tänkte jag att jag inte ska döma utan försöka fixa till det istället och då blev det istället så här… och det måste jag säga att jag är ganska så nöjd med.. jag har i alla fall inte gjort några konstiga räkor eller andra havsdjur på den.. och inga vulkaner heller. Det är ju framsteg!

IMG_2730.JPG

Grejen är ju att tillsammans så funkar dessa tavlor inte alls… Så det är därför den ljusa tavlan måste dö. Tyvärr så är den blåa alldeles för mörk för att den ska ge det lyft jag vill att den ska ge till vardagsrummet, men nu blev den liksom så. Får se vad och hur det blir när jag gör om den andra tavlan. Jag återkommer!

IMG_2732.JPG

Om uttråkadhet, kreativitet och drömmar

Just nu är jag lite rastlös och “uttråkad”. Kan inte riktigt sitta still och min hjärna är på mig om att jag “borde göra saker”. Har spenderat en massa tid åt att följa en renovering av ett slott i Frankrike, läst en blogg, kollat bilder etc. Det är en dröm jag har, att få renovera ett vackert, ståtligt och förfallet objekt. Det är värsta mastodontprojektet som slukar pengar likt inget annat, men det är något som tilltalar mig. Jag vet inte varför men jag vet att jag alltid har dragits till sådana där ställen. Det är fantastiskt att få följa deras renovering och få se allt de upptäcker i slottet. Vissa rum och delar av slottet har ingen varit inne i på över 100 år pga ras etc. Så himla spännande!chateaudegudanes

Mer information och bilder på slottet och renoveringen kan ni hitta på http://www.chateaudegudanes.org/

Hur som helst var det inte det jag skulle skriva om, det jag skulle skriva om var det här tillståndet av uttråkighet och vad det leder till. Jag tror någonstans att uttråkning leder till kreativitet och till drömmar. Jag tror det är viktigt att inte hela tiden mata hjärnan med underhållning, så som tv eller sociala medier, så att hjärnan och tankarna kan tänka själva. Med underhållning på tv etc har ju någon gjort allt tänkande och skapande för oss.

Hjärnan behöver precis som våra muskler, träning. Att se på tv är om jag ska vara extrem ungefär lika effektivt som att titta på när någon annan tränar fysiskt och tro att vi själva kommer få värsta musklerna. Idiotiskt. Ändå gör jag själv om det, dag efter dag, år efter år. Jag gör inget utan är bara en passiv åskådare.

Jag säger att det här med att renovera ett slott eller en herrgård (eller till att börja med ett vanligt hus!) är en dröm, men jag gör inga konkreta saker för att göra den drömmen till ett mål eller till verklighet. Jag pratar bara och tittar på när andra gör det. Så varför gör jag då ingenting för att komma närmare den drömmen.

För det första så är jag inte säker på att det är min dröm. Jag är lite rädd för att committa till den. Är det där verkligen något jag vill ha? Vad händer med resten av mitt liv om jag satsar på den där drömmen? Med andra ord har jag en massa tankar om vad som är rimligt och verkligt som stoppar mig från att ens våga drömma fullt ut. Vad ska jag med ett slott till? Hur ska jag finansiera det? Alltså jag har liksom sågat mig själv innan jag ens har drömt fullt ut. Allt sitter i tankarna. Här behöver jag rensa upp mina tankar så att jag har chansen att testa min dröm. Jag vet ju inte ens om det är en dröm jag har/vill ha eller om det är så att det där är min dröm men det är en massa fula tankar som står i vägen för den.

För det andra så har jag inte utforskat vad stegen är för att göra det till ett mål/verklighet. Jag “borde” lägga tid på att göra detta om det är viktigt för mig. Till exempel så skulle jag kunna söka upp några slott eller herrgårdar (finns ju massor i Sörmland) och göra lite utflykter dit. Ta några turer och se om det ens är miljöer som jag skulle vilja vistas i och få en uppfattning om hur mycket arbete det är som krävs. Gillar jag det fortfarande då så har jag ju fått ett kvitto på att jag vill gå till nästa steg och jag vet också mer vad jag skulle ge mig in på om det skulle bli verklighet.

Jag måste säga att jag känner att jag lite saknar riktning i livet. Jag har inte nåt klart mål att fokusera mina tankar och min energi på. Jag känner ingen eld tändas när jag tänker på karriär och jag har inget annat som liksom är sådär wow; det här är verkligen värt att jobba på. Jag tror att det är för att jag känner att det jag vill (som jag inte är 100 på att jag vill för jag är förvirrad) är så himla långt borta så det liksom inte är någon idé att lägga energi på det nu. Jag vet inte heller alltid vad det är som står emellan, allt är ju egentligen bara ursäkter, men de finns där, skapade av min hjärna, och de står i vägen. Jag måste jobba bort dem om jag vill vidare.

Om ledarskap

Just nu ligger förstås frågan om ledarskap mig varmt om hjärtat. Tyvärr är min åsikt den att bra ledare är en bristvara just nu. Jag har inte stora förhoppningar att mitt nästa jobb kommer att bli med en bra ledare och det är till och med så illa att jag ställer mig väldigt tvekande till att ens ta ett arbete med någon över mig. Alltså jag är liksom 28 år och vill inte vara anställd. Jag skulle vilja att jag skulle vilja vara anställd men nånting är ju galet tokigt när jag känner så här. Jag säger inte att det inte finns bra ledare där ute, jag bara säger att de är en bristvara.

allowJag hittade nedan stycke i en text om ledarskap som jag tyckte var en hygglig beskrivning av hur en stark ledare kan vara:

Vi behöver fler starka ledare för en ny tid.
Starka ledare är modiga ledare som vågar stå upp mot kortsiktighet, mygel och tillfälliga nycker. De är uttrycksfulla ledare som har starka visioner och hög egen standard och inte vänder kappan efter vinden. De är levande inspiratörer präglade av positivism, passion och pondus. Närvarande talangjägare som ser bakom fasaden, uppskattar individen och återkopplar goda prestationer, inte bara belönar resultat.

Framförallt den första meningen är det som tilltalar mig och det är enbart för att jag själv precis har erfarit hur det är att arbeta under en ledare som är precis som den beskriver fast utan delen “vågar stå upp mot”.

Så vad kan man göra då? Ja enligt mig, till att börja med sluta stå ut med dåligt ledarskap. Detta är lättare sagt än gjort så klart, man kanske inte kan eller vill lämna sitt arbete, men då kanske man kan försöka påverka situationen?

Egna val och hälsa

Min filosofi i många år har ju varit att man ALLTID har ett val. Sen att man inte vill välja det alternativ man har, det är en helt annan femma, men faktum är att man alltid, alltid, alltid har en eller flera valmöjligheter i en situation. Det är också en sak att man kanske inte kommer på att man har ett val, man tror att man är fast, men egentligen så finns det ju alltid valmöjligheter ändå.

Hur som helst så har jag återigen gjort valet att säga upp mig. Ledarskapet på det här bolaget visade sitt rätta ansikte och det var inte vackert. Det var faktiskt riktigt fult. Min tid och mitt liv är alldeles för värdefullt för att stå ut med saker jag inte ska behöva stå ut med, så då sa jag rätt och slätt upp mig och det är så himla rätt. Det är inte så många som säger upp sig och det är nog ofta för att de känner att de inte vill ta det valet. Men valmöjligheten finns ju alltid där till att göra det.

Min uppsägning grundades i att jag blev utsatt för två riktigt otrevliga situationer där jag blev totalt utskälld för saker dessa personer tyckte att jag borde gjort. De hade ingen fakta och ställde inga frågor utan bara öste ur sig. Jag hade svar på alla punkter och hade skött mig helt korrekt men det hade de inte tid att lyssna på. De hade vridit på en massa fakta, ville bara visa makt och gjorde det dessutom en utav gångerna framför heeela bolaget. Jag tar inte skit som jag inte ska ha så jag svarar ju på tal, men det är ändå så himla oproffessionellt att göra som de gjorde. Allt detta hände inom loppet av en vecka och den andra gången två dagar efter att jag pratat med personen i fråga om hur oproffessionellt han skött sig och hur mycket lusten jag tappat för detta bolag. Ändå gör han samma sak två dagar senare.. snacka om att inte kunna lyssna!

Dessutom är bägge två personerna i ledningen oerhört konflikträdda så de duckar allting och skyller ifrån sig på andra, det vill säga om de ens svarar. Om de svarar på något så låtsas de som om att ingenting har hänt och tar inte tag i några problem eller konflikter utan “spelar bara vidare”. Detta har ju då gjort att stämningen nu när jag kommit tillbaka till jobbet är lite krystad. Jag vill ju inte vara här och de vet inte riktigt hur de ska hantera mig verkar det som. Där har jag i alla fall återigen ställts inför ett val. Det är ju att tycka att detta är piss, jobbigt, tråkigt, irriterande etc, etc… eller att göra valet att göra det bästa av den här situationen.

Mitt första var det första valet men sen påminde med R om att jag faktiskt kan välja något annat. Så nu försöker jag att göra det varje dag, välja att se den goda sidan av allt det här! Det är ett val jag måste göra flera gånger om dagen för det är lätt att fastna i spåret och ta den enkla vägen, val 1. Men jag ska inte låta dem här komma åt mig och min energi så därför tänker jag vara envis och välja val 2 hela tiden. Det är bäst för min hälsa. Som jag sa, min tid och mitt liv är alldeles för värdefullt för att jag ska låta dem påverka mig på något vis! Fortsättning följer!

gettingBildkälla här.

Balans

Jag har skrivit om balans många gånger men då det ständigt är något som ändras så finns det alltid något att säga om det. Jag vet inte hur det egentligen ligger till men jag tror att vi alla någonstans ständigt strävar efter balans, sen vilken balans, det vet vi bara själva.love

För mig handlar det just nu om balans i min energi. Mellan aktivitet och vila, att hitta ett sätt där jag inte övertrasserar mitt energikonto. Jag har omedvetet under ett antal veckor övertrasserat och gjort av med mer energi än jag fyllt på. Nu måste jag återigen hitta balansen. Ibland kan det handla om att fylla på med mer energi och fortsätta i samma anda men ibland kan det också handla om att ta bort grejer.

För min del just nu handlar det om att ta bort grejer. Jag har inte möjligheten att fylla på med mer energi, det tar för mycket energi. Motsägelsefullt, jag vet. Men jag måste bara in i ide en stund och samla energi så att jag orkar fylla på med energi!

Det jag tar bort just nu från min vardag är stress. Det gör jag genom att inte träna så mycket för då slipper jag skynda hem och laga mat, stressa iväg till träningarna och så får jag också lite hemmatid. Jag slipper också höra mina tankar och min piska på träningarna, det är ockås att ta bort stress och negativ energi.

Igår till exempel hade jag ingen träning eller nånting att skynda mig till. Då kände jag ingen stress att skynda hem utan kunde sitta lugnt på jobbet och fixa och dona lite. Sen tog jag det lugnt på centralen (hade ju inget tåg att passa). Kom hem, pratade lite med Robbson.. Hade ingen stress att skynda med maten och ingen lust att laga nåt heller så vi bestämde oss för att äta ute (skönt! slapp jag stressen av att handla nåt och laga till det). Vi åt hos Robbsons föräldrar för de hade mat (härligt, då slapp vi äta ute också och fick god hemmalagad mat!) och sen åkte vi till Max och köpte varsin lyxshake. Satt och smuttade lite på den och åkte sen hem och chillade. Jag hade till och med sån själsro att jag kunde sitta och förhöra Robbson på grejer till sin tenta och sen kunde jag gå och lägga mig i tid (kl 23). Asså vilken fantastisk kväll! Jag är liksom van att komma hem typ halv elva och då har jag en träningsväska att packa ur, kläder att lägga fram, jag behöver äta nåt..

Det låter så lite att “bara” plocka bort lite träning, men som ni ser så blir det världens skillnad för mig. Sen har jag ett dilemma med att plocka bort träning för min kropp behöver det, men just nu mår jag bättre av att låta mig själv pausa och vila från stressen och pressen som den ger mig. Det är också nyttigt att få längta efter tennisen, det ger glädje och energi när man kommer tillbaka till den.

Så länge så funderar jag på att löpträna lite så länge, bara för att få variation och som sagt en paus från min egen piska. Har också, hör och häpna, börjat snegla lite på yoga. Detta för att jag vill ta kontroll över min andning och för att jag vill vara snäll mot min kropp. Jag tror att mycket sitter i kroppen och där tror jag verkligen att yoga kan vara bra. Ska suga lite på den och se om suget håller i sig eller inte. Om någon vet ett ställe med en bra yogalärare så säg till, jag har inte så himla bra erfarenheter av yoga tidigare och det tror jag beror på läraren faktiskt.

Bilder här och häryes

Andras snällhet

Jag fortsätter på temat om snällhet och det är ju för att jag jobbar med att vara mer snäll. Återigen har mina kollegor levererat överraskande snällhet! Just den här upplevelsen fick mig också att spåna och fundera än mer på miljöns betydelse för hur man ser sig själv.

Vi åkte ner till Malmö i söndags kväll för vi hade möten på måndagen och då när vi kommer ner så har bästa chefen T bokat in mig i en svit! Lyx! Bara för att han tyckte att jag var värd det! En sån himla fantastiskt upplevelse, och då pratar jag inte om sviten, utan det faktum att han tyckte att jag var värd det medans jag själv den senaste tiden gått och frågat mig vad jag egentligen bidragit med den senaste tiden. Detta visar:

  1. Jag är den hårdaste domaren – alldeles för hård mot mig själv för ofta och ibland utan anledning
  2. Vad som har ett värde går inte att att göra subjektiva bedömningar på – du vet aldrig vad en annan uppfattar som värdefullt
  3. Det är dumt att oroa sig för saker man inte vet något om

IMG_2413.JPGIMG_2408.JPGIMG_2406.JPGIMG_2420.JPGIMG_2410.JPG

IMG_2417.JPG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag var i den här miljön med känslan av att jag var värd det så började det också hända saker med mina tankar och mitt beteende. Den här ompysslingen om mig själv, ligga i ett härligt badkar i en mysig miljö med härliga produkter runt omkring mig, fluffa runt i en härlig morgonrock för att sedan krypa ned i en fantastisk säng, det gör verkligen något med hur man mår och känner och tänker om sig själv. Miljön spelar roll! Punkt.

Jag började känna mig fantastisk i den där miljön. Tankar som: Fan jag är ju riktigt bra. Det är klart jag klarar det här. Även om det inte är något jag “klarar” så kommer jag klara det ändå! var tankar som helt plötsligt började dyka upp Det var helt ärligt som att miljön gav ifrån sig energi som jag sög upp! Jag var i en vinnarmiljö och det smittade av sig.

Tänk så viktigt det är vad man omger sig med. Jag har ju varit inne på det här förut och då utifrån perspektivet rensning, att inte omge sig med energidränerande saker. Det här är en påbyggnadsdel på det tänket. Man måste ta allvarligt på hur miljöerna man rör sig i påverkar en. Det kommer påverka din energi och dina tankar i någon mån. Se till att det är åt rätt håll och att du skapar förutsättningar för dig själv att vara den superperson du är och kan bli!

Lyxa till det, du är värd det!

Själv ska jag fortsätta med att göra mysigt hemma. Tända ljus när jag duschar, ha en mysig morgonrock, mysa till det med trevlig belysning och hemtextilier. Använda en lyxig hudlotion. Det jag kan addera är att ta in mer snittblommor och annat liknande pynt i hemmet. Målet är att skapa ett hem som fungerar som en extra power laddningsstation vilket ger mig energin och tankarna att vara den superstar jag har potential att bli och vara!

Att ge

Jag tror mycket på energier och tankar, att sådant påverkar oss och att vissa energier som är mer långvariga och frekventa till och med kan sätta sig i kroppen. Det vet man ju att tankar och kropp hör ihop. Just nu har jag problem med axeln, armbågen och handleden på höger sida. I energitermer så symboliserar höger sida att man har svårt att ge.

Detta är sant, jag har svårt att ge. Både till mig själv och till andra har jag svårt att ge. Jag tror att det har att göra med mina tankar om frihet. Jag tror att jag är rädd att någon ska bli beroende av mig om jag ger och jag därmed skulle förlora min frihet. Alltså jag vet inte ens vad frihet är. Vad fan är frihet och hur vet jag ens när jag har frihet? Återigen – jag vet ingenting.

Frihet är att bli av med sina tankar och förutfattade meningar om saker. Att inte behöva titta på världen genom de filter som vi har fått av samhället utan kunna se saker för vad de verkligen är. För att kunna ha denna typ av frihet måste man ifrågasätta sina tankar och utmana dem. Det är ett konstant arbete.

Det intressanta med det här är att jag började med att skriva om att ge, hamnade i en tanke om frihet för att nu se att de inte har något att göra med varandra annat än att de alla är tankar.

Ok.

För att fortsätta på spåret om att ge. Jag har också en tanke om att givande och den öppenhet jag förknippar med givande är en svaghet. Jag har förakt för andra (oftast är dessa andra kvinnor) vilka till exempel ”ger upp” sina liv när de får barn. De slutar ha en egen identitet och börjar leva för och åt andra. Jag tycker det är äckligt och det är också en stor skräck jag har att bli en sådan. Antagligen förstår jag inte, för det finns väl en poäng med att ge också men just nu är jag så inskränkt att jag inte kan se den.

När jag har såna här starka tankar om att ge så är det inte heller konstigt att jag inte vill göra det. Mitt tankemönster säger ju till mig att det är dåligt att ge.

Grejen är den att min starka aversion mot givandet börjar få konsekvenser. Inte bara fysiskt i min kropp (högerarmen) utan också i mina relationer. Jag lever inte fullt ut, jag är inte i balans mellan mitt mottagande och mitt givande.

Härom kvällen så kände jag att jag höll på att explodera, och jag gjorde det också. Explosionen kom i en form av panikattack. Jag kunde inte andas och började störttjura. Jag ville bara därifrån. Därifrån var ingen fysisk stans utan var i det här fallet mitt mentala tillstånd och mina låga energinivå. Jag hade typ velat bli sövd och bara ”fly” från den platsen.

För att återkomma till poängen så känns det som att det sker insättningar på min vänstra sida (medvetna och omedvetna), medvetna som är sådant som jag släpper in och omedvetna som är sådana där andra kopplar upp sig på mig men jag har inget flöde där jag släpper ut dem. Gör uttag. Detta gör att jag fylls upp från ena hållet och sedan exploderar när det blir för mycket istället för att öppna kranen på höger sida och bara låta allt passera. Självklart behöver jag också jobba på att inte ta in en massa skräp genom den vänstra sidan så att jag inte behöver så stor ventil på höger. Helt klart är att jag behöver balans.

Bitch

bitchDen sista tiden, under samma tid som min ”splittringsperiod” har jag känt att jag är för snäll och medgörlig. Snarare det att jag låter andra ta av min energi. Alla de här tankarna började med mitt projekt att vara snällare mot mig själv. För när man har fokus på det så börjar man också hitta vad det är att inte vara snäll mot sig själv. En sån sak är att låta andras energier och viljor påverka en till det negativa. Ibland är det inte ens till det negativa utan överhuvudtaget. Det är som att folk kopplar upp sig på din energi och tar av den och plötsligt blir du själv trött och energifattig.

Med detta som bakgrund känner jag att jag måste tuffa till mig och sätta mitt främsta i fokus och detta innebär att fullständigt skita i vad andra tycker och respektera mig själv fullt ut.

Jag upplever att jag är för snäll och inbjudande, alldeles för medgörlig många gånger. Jag skulle vilja vara mer av en bitch. Jag upplever att folk vill ha något av en hela tiden och jag är trött på det. Jag skulle vilja be dem dra åt helvete. Jag känner att man måste sätta på sig en ”sköld” för att hålla dem på avstånd och inte låt dem koppla upp sig på en. Det kan vara allt ifrån tiggarna som är överallt till någon på tåget som tar upp space med sitt ego.

De här tankarna om bitchigheten och att ”stå på sig” gör mig lite tankeförvirrad. Jag vet ju hur viktigt det är med hur man mår och känner sig och vad man tänker. Känslorna säger en om man är i balans eller inte, är man arg eller irriterad är det ett sätt att veta att man kanske inte är i 100 % balans och att man behöver lyssna på dessa känslor för att justera och kunna återfinna balansen. Om detta är de dominerande tankarna och det jag vill lyssna på så motarbetar jag ju mig själv om jag tillåter min inre bitch att ta en mer framträdande plats. Samtidigt är det ju inte stärkande att känna att någon tar ens egen energi. Det är här jag blir förvirrad. Förstör jag för mig själv genom att släppa fram min bitch och bli otrevlig eller är det något som kommer att hjälpa mig?

När jag blir så här förvirrad så agerar jag på något konstigt mellansätt. Jag gör en blandning av bägge vilket också blir konstigt. Jag vet inte om det är att jag behöver öva på att vara en bitch eller om jag bara är det i fel situationer? Jag vet ingenting.

Bild

Konfunderad

Just nu känner jag mig lite splittrad. Vet inte hur jag ska förklara det, det är som att jag är gjord av en massa komponenter som tillsammans i sin helhet bildar mig själv. Tänk er ett lego där jag är modellen på förpackningen. I vanliga fall är jag ihopsatt, bitarna passar ihop, men just nu känns det som att några av mina bitar är ute och flyger. Jag vet inte om de håller på att ändra form, bara byter färg eller kanske rentav byter plats. Ibland kan en enstaka liten komponent vara av yttersta vikt fast den i sin ensamhet inte är nåt särskilt.

Det är i alla fall så jag känner mig just nu, som att några komponenter är ute och flyger och jag inte riktigt är balans. Jag har stundtals haft svårt att andas vissa dagar, jag känner att jag inte riktigt har någon koppling till jorden som håller mig balanserad.

Det tär att vara i det tillståndet. Jag vet inte om det ena föranleder det andra eller i vilken ända det börjar men nu är jag på väg hem från jobbet för att jag är sjuk. Jag upplever det som feber men kanske är det bara att jag har övertrasserat energikontot? Kanske feber är när man övertrasserar energikontot? Jag vet inte.